Rebecca om snarkningarna from hell

Hej och Välkommen!

Igår fick vi trevligt besök igår. "De" skulle sova här i natt. Så vi bäddade upp soffan och gick å la oss vid kl.22.00.. Jag var trött då och skulle inte ha några problem att somna då jag hade varit upp tidigt på morgonen för att tvätta.
Men vi kunde inte somna. En av "dom" snarkade.

Detta snarkande gick liksom i loopar. Upp och ner, ner och upp. Snarkningarna bytte volymmässigt såklart också. Så när man trodde att det var över så kom ju världens snarkning och så var man ju klar vaken igen.

Medan jag låg där och suckade märkbart högt (i förhoppning att någon skulle höra och vända sig på sidan istället) så greppade jag om min huvudkudde och tänkte hur jag skulle förklara för alla imorgon Vems kudde det var som hade ”väckt” alla när Jag kastade den mot bäddsoffan. Jag talade mig till rätta tyst i huvudet och började tänka på tankar som man i vanligt viss inte kan släppa när man väl tänker på dom. Så.. jag började tänka på fula hundar.. jag kom till hundrasen Mops (dom är liksom ful-söta – så dom räknas). Men jag hann bara till mopsen… tills det var dags för ännu en hög snarkning. Jag lovar att jag tänkte – ”Jag tar livet av mig, de är faan värt de”. Hade varit kul och läsa löpsedlarna nästa dag -
”Rebecca, 23, tog livet av sig med sin egen kudde – stördes av snarkningar”.
Ganska kul att jag tror jag hamnar i löpsedlarna för de, men om  denna hamnar 

rubrik i aftonbladet hamnar nog min där.
ANYWAY.

Jag vet inte när eller hur jag somnade sen.. eller jo det vet jag…
Simon hämtade tillslut sina stora hörlurar till mig och nånstans bland ”dova” snarkningar och tankar på ljushållare i olika formar så somnade jag. Och tur är väl de annars hade jag väl varit bitter idag……

Tack för titten, kommentera mer än gärna och Välkommen åter!
Rebecca :)