Hej och välkommen!
Varför är det en sån tabu att få vara ledsen? Varför känner man att man gör något fel när ögonen börjar tåras? Varför ber man om ursäkt?
Tanken slog mig idag.
Jag kan säga att detta stämmer in väldigt bra på mig. Det har gått lite mer än 2år nu sen min underbara morfar dog men sorgen till hans bortgång har knappt ändras. Jag känner väl lite att jag kan ”kontrollera” mina tårar bättre än för ett år sedan men det är knappt. Bara häromdagen så sa någon till mig – Rebecca, betydde din morfar så mycket för dig? Och där var det klippt för mig, tårarna forsade ner och jag försökte få fram ett ja. Jag fick en varm kram av denna person som sa – Rebecca, din morfar är din skyddsängel och han finns hos dig hela tiden.
Hade detta varit för ett år sedan hade jag inte slutat gråta på hela dagen men just den dagen som var häromdagen kunde jag plötsligt torka av tårarna och nöja mig med att morfar inte syns men han finns.
När någon är sjuk och inte ser något hopp måste vi finnas där som den starka och positiva personen. När man får höra elände från alla håll och kanter måste vi fungera som stöd. När någon är ledsen måste man fungera som kramen och klappen på ryggen och säga – Det ordnar sig. Frågan är hur mycket man kan ta av att stötta, lyssna och finnas? Det är inte lätt att stötta, lyssna och finnas när någon är sjuk, ledsen eller ensam. Det är en självklarhet att stötta, lyssna och finnas men det är inte alltid lätt.
När ledsamma saker händer runt och kring en så kommer man till en punkt, när man inte klarar av och vara den starka.
– När ska man ha själv ha tid för att gråta? När ska man få vara ledsen?
Att man nästan känner att man begår ett brott när man gråter är fel men vanligt. Jag är en av dom. Jag tror det finns fler som känner igen sig. Inte ens den starkaste, positiva människan skulle kunna vara tårlös. Det handlar bara om att våga visa sig skör.
Jag tror vi människor har olika sorters skal av olika material. Mitt skal är nog gjord av plast som en pantflaska. Genomskinligt och skyddar mig mot dom lätta stöttarna men eftersom de är genomskinligt så ser man på mig att jag blir ledsen även dom lätta stöttarna. Så vad har du för skal?
Jag tror att man kan byta skal efter vad man behöver. Men jag tänker inte byta ut mitt. Jag vill försöka lära mig att inte vara rädd att visa mig ledsen. Det är en lång bit kvar men eftersom jag snarare har svårare att Inte visa att jag blir ledsen så kanske de går fortare. Inte vet jag.
Men var ledsen! Man får det! Man får gråta! Man får visa sig skör! Man kan inte alltid vara den starka!
Jag får vara ledsen! Jag får det! Jag får gråta! Jag får visa mig skör! Jag kan inte alltid vara den starka!
Bara för det ska jag gråta lite. Se en ledsam film, för det är skönt.
Gråt!
Kommentera gärna och tack för titten!
Rebecca Augustsson
